Hon säkerställer snabb hjälp om något händer på landsbygden

Tre minuter. Det är den tid som Elna Dahlstrand har på sig att göra sig redo när SOS larmar. Sedan årsskiftet är hon första insatsperson för landsbygd i Jönköpings kommun. Det betyder att hon var fjärde vecka är i dygnet runt-beredskap för att säkerställa så snabb hjälp som möjligt om nåt händer.

Under sina beredskapsveckor har Elna Dahlstrand alltid sökaren (rakel-radion dit larmen kommer) nära, när hon jobbar, tränar, lagar mat och ja, till och med i badrummet.
– Det gäller att duscha snabbt, säger hon med ett skratt och tillägger att det inte ens är säkert att det hinns.
– Häromdagen fick jag larm mitt i ett pass på min träningscykel i garaget, då var det bara att kliva av och dra iväg. Pulsen var som tur var redan uppe.

Första insatsperson eller FIP är en person som har beredskap på jobbet eller i hemmet. Personen har tillgång till ett eget mindre beredskapsfordon och när larmet går ska hen åka direkt för att snabbt vara på plats och ge hjälp. Det kan handla om alltifrån att dämpa en brand till att ge HLR, akut sjukvård eller skapa säker plats vid en trafikolycka.
– Min uppgift är kort sagt att vara först och göra det jag kan utifrån den situation jag möter, berättar Elna.

Första insatsperson på landsbygden

FIP-konceptet finns över hela landet, bland annat i Jönköpings kommun där Elna är en av fyra FIP:ar på landsbygden kring Ölmstad. Hon är ny i sin roll, vid intervjun har hon just klivit av sin första beredskapsperiod efter att ha fått teoretisk och praktisk utbildning.
– Från och med nu kommer jag vara FIP var fjärde vecka, måndag till måndag, året om.

Elna Dahlstrand är i sin omgivning mest känd som en träningsinspiratör och cyklist som bloggar, frilansar och föreläser. Som hon själv uttrycker det är hon kanske inte den ”stereotypa brandmannen” och är smått förvånad över vilken riktning hennes vardagsliv nu tagit.
– Jag har aldrig haft någon barndomsdröm att bli brandman och hade fått för mig att jag var höjdrädd. Men av ren nyfikenhet gick jag på ett möte om att bli första insatsperson på landsbygden. Det gav mig en tydlig bild av vad det handlar om och jag kände att ”wow, det här vill jag göra”.

Efter mötet, när det var dags att gå från tanke till handling dök just den där oron för höjder upp.
– Jag tänkte att jag var tvungen att utmana mig så jag gick upp i Tegnértornet i Gränna och stod där ett tag och insåg att den där jobbiga känslan släppte ganska fort, att jag kanske inte var så höjdrädd utan mest bekväm. Så jag tog mig ner, gick hem och sökte FIP-tjänsten.

Det var många fler som sökte och urvalsprocessen var precis som höjden en utmaning. Men Elna tog sig genom intervjuer och tester på olika nivåer med envishet, vilja och drivkraft att göra något gott för någon annan.
– Jag är väldigt glad att jag gjorde det här, det känns helt rätt för mig.

Vad vill du säga till den som funderar på att följa i dina fotspår?

– Att det passar alla som både gillar utmaningar och att jobba i team. Du behöver inte vara råstark och supercool, det finns olika egenskaper som är lika bra. Det behövs olika typer av personer i arbetslagen som kompletterar och hjälper varandra. Och som tillsammans hjälper samhället.

Så jobbar Jönköpings kommun med kris och beredskap

Krisberedskap vid kriser och samhällstörninga – det gör vi och det kan du göra