search
Sök
menu
Meny

Tillfällig möjlighet att hjälpa till

Person med livräddningsboj vid bassäng.

”När pandemin kom självdog vår verksamhet en tid. Skolorna bokade av sin undervisning, simskolorna pausades och äventyrsbadet stängdes för allmänheten. Då passade det bra att hjälpa Frivilligcentralen och kunna använda tiden vi fick över till något meningsfullt och viktigt.”

Ena dagen har bassängerna ekat tomma, andra dagen har köerna ringlat sig långa. Pandemin har gett de kommunala baden en vardag som svänger fram och tillbaka mer än vattnet när vågmaskinen är igång.

– Den vanligaste frågan vi får är den om våra öppettider och den är lätt att svara på ett vanligt år. Ett bad som nästan alltid är öppet är ganska oproblematiskt men helt plötsligt har vi navigerat mellan olika restriktioner beroende på vilken bassäng frågan gäller, hur gamla badgästerna är och vilken dag de vill bada, berättar Åsa Reuterdahl, ansvarig för samordning av kommunens bad.

– Vi har hela tiden lyssnat noga på vad Folkhälsomyndigheten sagt och försökt anpassa oss efter det men det har inte varit lätt. När vi har stängt har många besökare blivit besvikna och när vi har öppnat har andra blivit upprörda för att vi är oansvariga.

Personer i riskgrupp försvann först

Den vi först märkte i verksamheten var när Folkhälsomyndigheten gick ut med att alla över 70 var i riskgrupp, många motionärer, deltagare i vattengympa och seniorträning försvann.

– I början fanns det en stor rädsla för att smitta sprids via vattnet och även om allmänheten informerades om att viruset dör i klorerat vatten så självdog verksamheten. Skolorna bokade av sin undervisning, simskolorna pausade och äventyret stängdes för att förening och skola prioriterades och behövde vattenytan för sin verksamhet.

Vårens tysta badhus och glesbefolkade simbassänger gjorde att Åsa och kollegorna fick lugnare dagar. Något som sammanföll med ett ökande behov av hjälp ute i samhället. Under en tid bytte de därför fokus och hjälpte Frivilligcentralen med ärenden.

"Vi handlade och hämtade mediciner"

– Vi handlade och hämtade mediciner till de som var i riskgrupp och inte kunde gå ut själva. Och så passade vi telefonerna under helgerna. Under vår och vissa sommarveckor hade vi en servicebil som åkte på uppdrag när det inte fanns några bad att bevaka. Det passade bra att kunna bidra till en verksamhet som hade mycket när vi hade mindre. Och många i personalen tyckte att det gav en mer meningsfull vardag att kunna hjälpa till på det sättet.

När äventyrsbadet öppnade i juli vällde besökarna in och all tid gick återigen åt att hålla igång den ordinarie verksamheten – om än med nya utmaningar.
– Eftersom vi bara fick släppa in begränsat antal badgäster blev det långa köer ut på gatan och vi var tvungna att hitta lösningar för att få folk att hålla avstånd. Efter sommaren vågade skola och allmänhet besöka oss igen verksamhet och information till allmänhet blev lättare att hantera, tack vare bra rutiner och informationsmaterial.

Hur upplever du nuläget?

– Sedan 5/11 då badet har haft stängt för allmänheten har det varit relativt tyst. Vi märker att folk accepterar restriktionerna lättare nu, det är inte alls lika mycket frågor som i våras och det finns fler tydliga svar att ge. Skolorna kör simundervisning och en del har extra lektioner för att kompensera det som ställdes in i våras.

Hur ser du på framtiden?

– Det är ju väldigt ovisst. Vi planerar både för att öppna som vanligt för allmänheten, delvis öppna och inte öppna. Önskat läge är att alla som vill kan komma hit men såklart så måste vi basera badens verksamhet på fakta, råd och rekommendationer.

Och du fortsätter att hjälpa till med frivilliginsatser?

– Ja, jag började handla åt en dam via Frivilligcentralen som jag fortsatt hjälpa. Vi hade aldrig träffats innan men nu har vi lärt känna varandra genom handlingslistor och prat på avstånd i dörröppningen. Och sen är jag standby för att ta hand om en katt åt en annan dam. Hon är jätteorolig över att behöva lämna bort den om hon blir sjuk så jag har lovat att ta hand om den om det behövs. Mina barn skulle bli jätteglada om de fick låna ett husdjur men som tur är så är hon fortfarande frisk.

Det här är ett reportage i en serie om hur medarbetare i våra verksamheter påverkats och ställt om i pandemin. #coronaberättelser

Åsa Reuterdahl hemma i soffan.

Pandemin kom med flera förändringar och Åsa är numera standby för att ta hand om en katt.

Publicerad: 2020-12-22 10.24