PM10 anges som massan av partiklar med en diameter mindre än 10 µm (1 μm = en tusendels millimeter). Största bidraget kommer från uppvirvlade partiklar som bildas vid slitage av vägbanor, däck och bromsar. Förbränningspartiklar från till exempel vägtrafikens avgaser har mycket mindre massa än slitagepartiklarna och ger därför oftast ett litet bidrag till halterna av PM10. Intransport av partiklar från utsläpp utanför regionen har stor betydelse och utgör ungefär hälften av den urbana bakgrundshalten av PM10. Grova partiklar ökar framförallt risken för luftvägssjukdomar. Höga partikelhalter kan orsaka hjärt- och kärlsjukdomar samt försämrad utveckling av lungfunktionen hos barn.

Fakta om partiklar i luft, Naturvårdsverket Länk till annan webbplats.

Kvävedioxid är en gulbrun gas med irriterande lukt. Vid all slags förbränning bildas kvävemonoxid, dels ur luftens syre och kväve, dels ur kvävet i bränslet.

 I luften reagerar kvävemonoxid med syre och bildar kvävedioxid. Denna kan i sin tur reagera med vattenånga och bildar då salpetersyra.

Den största delen av kvävedioxiderna kommer från trafiken, men en del kommer även från oljeeldning och olika industriprocesser. En del kommer också med vindarna från utlandet.

Kvävedioxid kan ge besvär i luftvägarna och minskar motståndskraften mot t.ex. infektions­sjukdomar. Den kan också leda till att astmatiska besvär förvärras. Kvävedioxid bidrar också till försurningen. 

Transporter och arbetsmaskiner står för en mycket stor del av kväveoxidutsläppen. I Jönköping har kvävedioxidhalten minskat med ca 40 % sedan luftmätningarna startade mitten av 80-talet. Det beror främst på att katalysatorrening infördes på bilar. Nu kan vi se att minskningen har avstannat, kanske till följd av en trafikökning och en ökad mängd dieselbilar.
 
Katalysatorn fungerar bara när den är varm, vilket kan ta upp till fyra kilometer vintertid. Genom att använda motorvärmare och avstå från att köra korta sträckor kan man som privatperson hjälpa till att minska utsläppen av kvävedioxid