Biparadis – ett hem för insekter och växter

En fjäril som sitter på en blomma.

Sexfläckig bastardsvärmare lever på öppna blomrika ängs- och hagmarker, vägrenar och skogskanter. Här tillsammans med fler djur i en blomma i ett biparadis.

Här får du information om vår satsning på biparadis – platser som skapar mat och husrum för hotade insekter och växter. Vi bevarar öppna sandytor för att stärka den biologiska mångfalden. Biparadisen är spännande utflyktsmål där du kan uppleva naturen och lära dig mer om insekternas viktiga roll.

Antalet öppna sandmiljöer, som exempelvis sandblottor och gamla sandtäkter, minskar i Sverige. Det beror bland annat på att små sandtäkter läggs ner och att små öppna sandytor inom jordbruk och skogsbruk försvinner när landskapet förändras.

Denna naturtyp är livsviktig för många växter och djur. Över 300 rödlistade arter – hotade arter i Sverige – är beroende av öppen sand för att överleva. Bland annat använder den rödlistade backsvalan sandmiljöer för att bygga sina bon. Bland insekterna är exempelvis bin, rovsteklar och marklevande skalbaggar typiska invånare i sandmiljöer.

I Jönköpings kommun har vi valt ut ett antal naturtyper som kommunen har ett särskilt ansvar att förvalta, så kallade ansvarsbiotoper. En av dessa ansvarsbiotoper är öppen sand – där vi nu skapat så kallade biparadis.

Det här är ett biparadis

Ett biparadis är en miljö med mat och husrum för sällsynta och hotade insekter – särskilt för fjärilar, vilda bin och andra steklar. Ett biparadis har många olika boplatser för olika insekter och rik blomning från vår till höst. Här kan vi till exempel bevara öppna sandytor, placera ut insektshotell och död ved, plantera mycket blommor och se till att det finns någon form av vattensamling för de små djuren.

Varför gör vi det här? Biparadis är en satsning för att skapa bästa möjliga livsmiljö för sandlevande arter. Samtidigt blir det ett utflyktsmål där besökare på ett enkelt kan uppleva blommande växter och höra insektssurret.

I Jönköpings kommuns naturvårdsprogram pekas bland annat områden med ”öppen sand” ut som områden där kommunen ska ansvara för att bevara och skydda miljön. Därför bevarar och utvecklar vi vissa sandytor i kommunen.

En sandig yta med skog runtomkring.

Biparadiset i Månsarp - här trivs många arter i den öppna sandytan. Sandtäkten har åtgärdats flera gånger för att gynna sandödla och behöver regelbunden skötsel för att inte växa igen.

Våra fokusområden i biparadisen

Biologisk mångfald: Vi arbetar för att stärka populationerna av sällsynta och hotade insektsarter som finns i Jönköping. Även mer vanliga insekter gynnas, så att biparadis kan bli en spridningskälla till andra naturområden i kommunen. Insatserna omfattar också kärlväxter, backsvalan och i Månsarp även sandödlan.

Folkbildning: Ett biparadis ska vara en plats för kunskap och inspiration om insekter, särskilt gaddsteklar. Här kan besökare lära sig om insekternas mångfald och fascinerande biologi samt få tips på vad man själv kan göra för att hjälpa solitära bin och andra insekter i sin egen trädgård eller närmiljö.

Utflyktsmål och upplevelser: Biparadis ska vara attraktiva utflyktsmål där människor kan njuta av en blomstrande natur och ett spännande insektsliv. Här ska finnas platser för vila och fika, så att besökarna kan kombinera naturupplevelser med avkoppling.

Här finns våra biparadis

Biparadiset omfattar tre platser: Rödjorna vid Hallby, Bråneryd och Månsarp.

  • Rödjorna vid Hallby kommer rustas upp med parkering, rastplatser och informationsskyltar.
  • Bråneryd och Månsarp kommer få fokus på naturvårdsinsatser och utveckling av redan befintliga friluftsaktiviteter, som cykling och motion. Dessa aktiviteter hjälper till att hålla sandytorna öppna utan att orsaka för mycket slitage.

Webbsidan uppdateras inom kort med en karta som visar var platserna ligger.

Så jobbar vi i biparadisen

Biparadisen finansieras med kommunala medel. Arbetet med att skapa biparadis har främst pågått under 2024 och vi kommer fortsätta utveckla platserna framåt. De åtgärder vi genomför inkluderar:

Torrt gräs som brinner.

Gräsbränning i Rödjorna.

  • Avverkning och slyröjning för att hålla landskapet öppet. Dessa åtgärder ska också gynna alla blommande och bärande träd och buskar som är viktiga för insekterna.
  • Schaktning för att skapa blottade sandytor, restaurera en våtmark och göra den mer vattenhållande, samt anlägga sandhak där backsvalor kan bygga bon. Vi gräver också bort stubbar för att förhindra att sly växer tillbaka.
  • Iordningställande av parkering och entréer, samt utplacering av bänkar, rastplatser och informationsskyltar.
  • Gräsbränning på våren, en viktig metod för att vårda sandmarker. Detta gjordes våren 2024 och kommer upprepas regelbundet.

Projektet har en löpande budget för skötsel. I framtiden kan vi också söka bidrag från exempelvis staten, som LONA-bidrag (Lokala naturvårdssatsningen), för att genomföra fler åtgärder – både i sandtäkterna och på andra sandiga områden som identifieras inom projektet.

Samarbeten som gör skillnad

Schaktningen utförs av elever från TTC på Bäckadalsgymnasiet. Naturskolans sommarkollo har bidragit genom att bygga bihotell och arbeta med "veteranisering" av träd – en metod där yngre träd skadas försiktigt för att efterlikna biologiskt gamla träd utan att trädet dör.

Naturskyddsföreningen hjälper oss att bekämpa invasiva arter vid Rödjorna.

Vi värdesätter dessa samarbeten, som inte bara hjälper naturen utan också sprider kunskap om biologisk mångfald till både barn och vuxna.

En grävmaskin som gräver på en sandig yta.

För att skapa blottade sandytor behöver vi skrapa och schakta marken. Detta utförs av elever på Bäckadalsgymnasiet i Jönköping.

Arter som kan gynnas av biparadisen

Projektets fokusgrupper är vildbin som är beroende av sand. Inför åtgärderna i sandtäkterna studerade kommunen vilka hotade vildbin som kunde gynnas av biparadis för att kunna planera åtgärderna. Nedan kan du läsa om några exempel.

Nyponsandbi (VU - sårbar)

Nyponsandbiet är ett av två rödlistade sandbin som finns i Jönköpings kommun. Det födosöker nästan enbart på nypon och ibland på andra växter inom rosfamiljen. Arten trivs i buskrika hagmarker i småskaliga, kalkrika jordbrukslandskap, men förekommer också i sandtäkter och undantagsvis även i kustnära dynområden.

Nyponsandbiet bygger sina bon solitärt i sydvända, torra ängar med gles vegetation. I kommunen har nyponsandbiet rapporterats i områden kring Gränna och Örserum.

Illustration av en växt med fyra blommor och insekter som sitter på blommorna.

Guldsandbi (NT - nära hotad)

Guldsandbiet lever i sandiga, öppna eller halvöppna ängsbiotoper som är varma och soliga. Det är en så kallad oligolektisk art, vilket betyder att det samlar pollen från en begränsad grupp växter – i detta fall från väddarter. I Sverige är det främst från ängsvädd (Succisa pratensis) och åkervädd (Knautia arvensis).

Biet bygger sina bon i torra sandbankar med packad sand, medan pollenväxter ofta finns i torr ängsmark (åkervädd) eller fuktigare strandängar (ängsvädd). Forskning visar att för att en liten population av guldsandbi ska kunna överleva krävs det minst 200 blommande ängsvädds­plantor i samma område, och att de återkommer varje år. Utan denna mängd mat kan populationen inte leva vidare.

I Jönköpings kommun har guldsandbiet rapporterats från Bankeryd och Lekeryd.

Väddgökbi (VU - sårbar)

Väddgökbiet lever i torrängar, blomrika och magra åkervallar, trädesåkrar eller sandstäpper. Det är helt beroende av värdarten väddsandbi Andrena hattorfiana, som i sin tur samlar pollen enbart från åkervädd (Knautia arvensis). Därför krävs stabila och stora bestånd av åkervädd för att väddgökbiet ska kunna överleva.

Vanliga miljöer för väddgökbiet är vägkanter som slås sent på hösten. I Jönköpings kommun har arten rapporterats enbart från Örserum.

Monkesolbi (VU - sårbar)

Monkesolbiet samlar pollen endast från blåmunkar (Jasione montana), en liten växt som tillhör blåklockssläktet. Biet trivs i stäppliknande miljöer med fin sand och tycks ha en förkärlek till militära skjutfält. Det förekommer också i betesmarker, sandtäkter och andra områden där marken regelbundet störs av mänsklig aktivitet. Monkesolbiet bygger sina bon genom att gräva i sanden.

Blåmunkar är en tvåårig pionjärväxt som behöver kontinuerlig markstörning för att frodas. Eftersom monkesolbiet är beroende av blåmunkar för sin överlevnad är det viktigt att sådana miljöer bevaras. I Jönköpings kommun har monkesolbiet hittats vid Axamo flygplats och i Barnarp.

Illustration av en fågel som flyger över en sandyta och ytterligare fem fåglar i bakgrunden.

Backsvala.

Backsvala (NT - nära hotad)

Backsvalan häckar uteslutande i branta sandbankar eller skärningar i sandig jord. I Jönköping finns bland annat en koloni på Rosenlunds bankar. Svalan lever uteslutande på insekter och häckar ofta i miljöer skapade av människor, som sandtäkter, men också i naturliga åbrinkar och sandvallar.

Stortapetserarbi (NT - nära hotad)

Stortapetserarbiet lever i soliga, sandiga eller steniga torrmarker, ofta där väddklint (Centaurea scabiosa) växer rikligt. Det hittas ofta på ställen med markstörning, som ruderatmarker, vid vägkanter eller militära övningsområden, eftersom dessa erbjuder både bra boplatser och gott om värdväxter som gynnas av att marken störs.

Biet är värmeälskande och bygger sina bon under stenar eller i håligheter i marken, gärna på sydvända sluttningar som vägslänter, erosionshak och täktsluttningar. Det samlar pollen främst från storblommiga tistlar och väddklint. Stortapetserarbiet har inte rapporterats i Jönköpings kommun, men finns i östra Småland längs kusten och i Östergötland.

Arter som hittats i våra biparadis

Om du besöker Rödjorna en sommardag kan du få syn på många vägsteklar, en insektsgrupp som är typisk för sandiga miljöer. Vägsteklarna har ofta mörka vingar och rör sig snabbt och ryckigt nära marken. De letar efter spindlar som de förlamar med sin gadd för att ge till sina larver som mat. I Månsarp finns blyvägstekeln, en art som visar att området har höga naturvärden och gynnar många andra arter som lever i sandmarker.

Grävsteklar är en annan vanlig insektsgrupp i området. De jagar olika smådjur, som skalbaggar, flugor eller bladlöss, för att ge sina larver. Varje grävstekelart är kräsen och väljer noga vilken sorts byte den ska fånga.

I biparadiset kan du också få syn på metallskimrande insekter som glänser i guld eller koppar. Dessa kallas guldsteklar och är boparasiter. Det betyder att de ofta utnyttjar olika arter av grävsteklar, till exempel genom att lägga sina ägg i andras bon. Ett spännande fynd är hårig guldstekel, som tidigare bara observerats två gånger i Jönköpingstrakten och nu har hittats i Månsarp.

I biparadiset hittar vi även vildbin. Dessa bin samlar pollen till sina larver och pollinerar samtidigt växterna. Om du besöker Bråneryds gamla sandtäkt en solig vårdag kan du se intensiv aktivitet kring sälgbuskarna. Här flyger flera vildbin som är specialiserade på pollen från viden, till exempel vårsidenbiet.

Fjärilar är också vanliga, särskilt på sensommaren. I Rödjorna finns sexfläckig bastard­svärmare, och i Månsarp har vi hittat mindre blåvinge. Båda är rödlistade arter. Bastardsvärmaren är beroende av käringtand som föda, medan mindre blåvinge lever på getväppling.

Bland marklevande skalbaggar kan du upptäcka den bruna sandjägaren och den storvuxna grävlöparen som gräver i sanden. En mer sällsynt art är kopparlöparen, som vi hittat i både Bråneryd och Axamo.

Floran skiljer sig mellan de olika täkterna

  • I Rödjorna är försommaren ganska sparsam på blommor, men sensommaren bjuder på en rik blomning. Då kan du se arter som rotfibbla, blåklockor, vildmorot och den rödlistade arten vårstarr. Här växer också invasiva arter som lupiner och kanadensiskt gullris, vilka kommunen arbetar aktivt med att bekämpa.
  • I Bråneryd blommar växter som backvial, sälg och sötvedel, och här finns också den rödlistade gullklövern.
  • I Månsarp finns stora mängder gråfibbla och gott om ljung och lingon. Du kan också hitta getväppling och gullvivor, som tillför variation till växtlivet.

Så kan du hjälpa bin och andra pollinerare i din trädgård

Plantera inhemska, vilda växter i din trädgård

Våra inhemska insekter har utvecklats tillsammans med våra inhemska växter. När de sist­nämnda ges plats i trädgården kommer det även locka insekter som är vana vid att hitta näring och livsmiljöer på dessa växter.

Skapa en egen sandmiljö

Många vildbin, andra steklar och skalbaggar gräver sina bon i marken. De gräver långa gångar som avslutas i så kallade ”barnkammare” där de lägger sina ägg. Kammaren förses även med ett matpaket åt larverna när dessa kläcks. Lägg ut en hög med sand i soligt läge, anlägg en sandrabatt eller undvik att lägga på näringsrik jord på torra och solbelysta gräsmattor.

Bygg ett bihotell

Skapa bihotellet genom att borra i vedbitar eller sätt ihop och häng upp rör, till exempel bambu­rör. Ett bra bihotell ska ha många små hål, 2-4 millimeter i diameter, men använd även större storlek. Hålen får gärna vara minst 5-10 centimeter djupa, men de minsta hålen kan göras något kortare – det är vad bina är vana vid i naturen.

Låt det blomma!

Ett enkelt sätt att öka mängden blommor är att låta vitklöver och maskrosor blomma i gräsmattan eller varför inte göra om en del av gräsmattan till en äng. Du kan också vara mindre nitisk vid ogräsrensandet av kirskål, plistrar, tistlar och baldersbrå i landet eller rabatten.

Potential att utveckla fler sandmiljöer i Jönköpings kommun

I Jönköpings kommun finns flera ovanliga arter som trivs i våra öppna sandmiljöer. Exempel är sandödlan i Tabergsådalen samt kärlväxterna piggfrö och finnögontröst. År 2013 upptäcktes laven småfruktigt blågryn i Jönköping som tidigare ansågs utdöd i Sverige. Den lever en kort tid på blottad sand- och mineraljord och är, precis som många andra sandlevande arter, beroende av att nya sandbiotoper bildas regelbundet. De största hoten mot dessa miljöer är igenväxning och återställning, till exempel genom påförd matjord eller tallplantering. Därför är det viktigt att vi tar vara på de platser som kan bli hem åt ovanliga arter.

Jönköpings kommun äger idag flera nedlagda sandtäkter som har vissa naturvärden. Dessa täkter har potential att utvecklas både för att gynna biologisk mångfald och för att erbjuda möjligheter till friluftsliv och utbildning. Eftersom sandtäkterna är relativt stora kan de hysa många olika arter och individer. De kan fungera som viktiga ”hot spots” för biologisk mångfald, vilket gör det möjligt för arter att sprida sig till andra delar av landskapet. Kommunen äger också flera andra fastigheter som på olika sätt kan skötas för att gynna sandlevande arter.

Senast granskad/publicerad: