Jönköpings historia

Här hittar du information om Jönköpings historia och hur namnet dök upp redan 1278 i ett dokument utfärdat av Magnus Ladulås.

Jönköpings privilegiebrev, utfärdat av Magnus Ladulås år 1284, är Sveriges äldsta bevarade. Men orten är sannolikt betydligt äldre än så.

Redan i Jönköpings tidiga historia var det geografiska läget en viktig faktor. Dess läge utmed en viktig vägknut mellan tre landskap gjorde den till en naturlig handelsplats. På medeltiden låg Jönköping, eller som det skrevs på den tiden Junakøpung, väster om Munksjön. Det som vi idag kallar för den västra stadsdelen, eller väster.

I ett dokument, utfärdat av Magnus Ladulås år 1278, dyker namnet Jönköping upp för första gången upp i skrift - "in castro Junakøpung".

Ett franciskanerkloster grundades i staden 1283 och under 1500-talet byggdes detta om till ett befäst slott. Jönköping blev en viktig gränspostering mot Danmark. Flera gånger var staden i frontlinjen vid krigen mot Danmark. Oktober 1567, under den så kallade "Rantzauräden", brändes och plundrades staden. Sommaren 1612 var det dags igen. Denna gång var dock slottet bättre förberett och en belägring verkade oundviklig. Men efter bara några dagar retirerade den danska armén. Men staden hade bränts och nu bestämde den svenske kungen Gustav II Adolf att staden skulle återuppbyggas upp på öster för att vara lättare att försvara.

Under 1800-talet förvandlades Jönköping till en fabriksstad. Befolkningen mer än fördubblades på 20 år – från drygt 7000 år 1860 till 16000 år 1880. Den sedan 1612 obebyggda västra stadsdelen återuppfördes.

Jönköpings kommun bildades 1971 av Jönköping, Huskvarna och Gränna städer samt Norrahammars köping, sju landskommuner och en församling.

Bilderna visar Jönköpings slott cirka 1690-1710. Kopparstick av Erik Dahlberg, Svecia Antiqua et Hodierna. Samt Jönköpings privilegiebrev daterat 1284.