Det nyfödda barnet börjar instinktivt att söka och skapa relationer till personer som kan skydda och ta hand om det. Förmågan till anknytning är medfödd, och gör att barnet snabbt lär sig känna igen föräldrarna, eller andra som befinner sig närmast barnet. För barnet är det nödvändigt att knyta an till någon.

Anknytningen bygger på erfarenhet; att det finns någon där gång efter gång när barnet behöver är det som utvecklar anknytningen. Utifrån denna återkommande anknytning utvecklas barnets trygghet och många förmågor.

Kvaliteten i mötena mellan barn och föräldrar är betydelsefull, men det innebär inte att det alltid behöver vara perfekt. Som förälder är det vanligt att emellanåt vara otålig, tankspridd, trött eller jäktad under den här perioden. Det är normalt och påverkar inte anknytningen negativt. Samhörighet och trygghet bevaras ändå i relationen.

Barnet lär sig oerhört mycket under sitt första år, som kan indelas i flera faser. Läs mer om barnets utveckling via länkarna här på sidan. 

Källa: Malin Bergström, Lyhört föräldraskap.

I ettårsåldern börjar barnet utforska världen lite mer, samtidigt som trygghet och skydd är centralt. Barnet gör efter hand små utflykter, men vill ändå försäkra sig om förälderns närvaro och skydd.

I tvåårsåldern börjar relationen till föräldrarna bli mer ömsesidig. Barnet börjar förhandla, säger nej, vill hjälpa till, skiftar i humöret osv. Ju tryggare barnets anknytning är, desto mer flexibel är barnet i mötet med nya människor och situationer, och anpassar sig lättare.

När trotsåldern kommer är det en utmaning. Men barn bråkar mest med de personer som de känner sig tryggast med. I barnets liv har många nya miljöer och människor tagit plats - förskolan, lekparken och andra platser där barnet koncentrerar sig, och möter nya intryck. Väl hemma igen släpper anspänningen och tröttheten kan släppas loss.

Vid 3 år är barnets anknytning etablerad, och intresset för egna lekar och egen vilja tar sig uttryck. Som förälder upptäcker du barnets personlighet, och anpassar din kommunikation med barnet, kanske omedvetet.  Barnet börjar bygga upp sin självständighet, vill gärna känna att det behärskar situationer som att skiljas åt på förskolan, att sova i sin egen säng. Men vägen dit går via förhandlingar - att skapa egna ritualer av olika slag kan vara viktigt.   

I 4-5-årsåldern utvecklas många förmågor - fantasi, förmågan att förstå tid, att tänka mer abstrakt, att räkna och sortera osv. De utvecklar också sin fysiska styrka, och det är vanligt att de tycker om att klättra och hoppa.

Genom att vara närvarande och lyhörd för ditt barns utveckling kan du som förälder ge ditt barn den uppskattning och bekräftelse som de behöver.

Källor: Malin Bergström, Lyhört föräldraskap. 1177.se

• Malin Bergström. "Lyhört föräldraskap". Bonnier Fakta, 2013