search
Sök
menu
Meny

Föräldrafrågor

Som förälder ställs man inför utmaningar i sitt föräldraskap och det är ibland svårt att veta hur man bäst hanterar olika situationer och konflikter. Här nedan har vi listat 10 vanliga föräldrafrågor och svar som kan hjälpa dig.

1. Hur får jag mitt barn att göra det jag önskar mitt barn ska göra?

Mitt svar brukar bli, säg alltid vad barnet ska göra och inte vad det inte får göra. Försök undvik nej-ordet och ge beröm och uppmuntra när barnet gör rätt. Försök att uppmärksamma det som fungerar bra och ge det dåliga beteendet så lite uppmärksamhet som möjligt.

Barnet behöver också förstå vad som förväntas. Föräldern behöver vara tydlig i sina uppmaningar till barnet att göra rätt. Det räcker inte att bara exempelvis säga ”Sitt still i kundvagnen”, du behöver också förklara och berätta varför och kanske också hänvisa till egna behov.

Vissa situationer bör man undvika när barn och föräldrar är trötta, stressade eller hungriga.

2. Mitt barn är omöjligt svår att kommunicera med, tjurig, irriterad, snäser, är trotsig, vill aldrig göra det som vi andra vill. Vad ska jag göra- hur vänder vi detta?

Försök att göra en tankevända här, istället för att se det där yttre ”dåliga” beteendet, försöka fundera på VARFÖR, kan det hänt något? Ditt barn upplevs arg eller är hen egentligen orolig/ledsen?

-Jag tycker min tonåring är så lat!
Kan det vara så att ditt barn inte vet vad som gäller och/eller har svårt att be om hjälp eller behöver hen återhämtning?
Du upplever ditt barn gnälligt, kan det vara så att ditt barn egentligen är i behov av närhet/uppmärksamhet? När barnet känns trotsigt kan det ju också vara ett sätt att tala om att jag behöver inflytande?Tänk efter, det är lätt som förälder att konfirmera egenskaper hos sina barn som ex tjurskalle, latmask, trotssyndrom, snåljåp, gaphals,
tråkmåns. Lyft istället de gånger då hen är kommunicerbar, var vänlig och tillmötesgående när hen hänger på idéer som lagts fram.
Om du som barn och även som vuxen hela tiden får reda på att du alltid är arg och ställer till det så är det den uppfattningen du så
småningom kommer att ha om dig själv – ”jag är alltid så arg, jag är en arg typ och det är jag som ställer till det”.

Jag kan gå till mig själv när min tonårsgrabb hoppade över både ett-bussen och två-bussen en fredagsnatt och istället ramlade in vid kl
tre på morgonen, snacka om oro, när han väl kom hem skällde jag ut honom efter noter. Min egentliga känsla var att jag var rädd och
orolig men mitt uttryck blev ilska.
Utgå från att barn alltid vill ha ett gott förhållande till sina föräldrar och att varje ”beteende” har en förklaring.

3. Jag har svårt att hantera mitt barns utbrott, vad ska jag göra?

Det är när vi tappar kontrollen som vi tycker att utbrotten går över styr. Känslan av tappad kontroll kommer när vårt eget beteende går över styr, vi gapar, skriker, svär, fräser och beter oss irrelevant. Förklaringen till våra reaktioner är många. Vi är kanske oroliga för barnet, känner rädsla för vad dessa utbrott kan leda till, vi är trötta ledsna och känner oss kanske misslyckade som föräldrar. Oavsett anledning behöver vi börja med oss själva. Jag som vuxen har uppdraget att hjälpa mitt barn att hantera sina starka känslor och det enda sättet är att jag som vuxen först och främst kan hålla mig lugn.

Checklista på hur man som vuxen kan hjälpa sina barn att hantera sina starka känslor:

  • Så länge jag som vuxen är lugn har jag kontrollen
  • Tjafsa inte med barnet i situationen, det leder bara till ökat utbrott
  • Det är inget strid som ska vinnas eller förloras, antingen vinner ni båda två eller så förlorar ni båda två
  • Tala lugnt om du måste tala
  • Var tillgänglig både fysiskt och känslomässigt
  • Var känslomässigt öppen för att ta emot ditt förtvivlade barn när utbrottet är över
  • Reparera

Vi vuxna kommer inte alltid lyckas hjälpa vårt barn att ta hand om sina starka känslor men vi kan öva och då kommer vi lyckas oftare. Tänk på att det finns enormt mycket att göra för att förebygga konflikter och utbrott.

4. Våra morgon och kvällsrutiner är katastrof, hur får vi till det?

Rutiner kan vara kluriga, ibland är våra rutiner skapade efter vuxnas förutsättningar och behov och då kan det vara så att de faktiskt inte
fungerar för vårt barn.

Några frågor du som vuxen behöver ställa dig:

  • Har mitt barn förutsättningar att klara en hel kvällsrutin helt själv?
  • Vad innebär kvällsrutinen, vet ditt barn vad som gäller, har du som vuxen varit tydlig?
  • Var någonstans i kvällsrutinen brukar det gå fel?

En rutin blir inte bara till av sig själv, den kräver jobb och tanke. När du reflekterat över detta, skapa en rutin som du tror att ni alla klarar av. Hamnar det i katastrofläge igen, backa och fundera på om du behöver ge ditt barn ännu mer vägledning igenom sin uppgift. En del barn behöver minimalt stöd för att genomföra en rutin och en del barn behöver väldigt mycket stöd. Det har såklart med Absolut med åldern att göra MEN framför allt har det att göra med barnets personlighet och mognad.
Ibland kan rutiner behöva stöd genom text eller bilder. Då blir det ännu tydligare vad som ska göras och vad som förväntas. Det blir en
visuell påminnelse utan uppmaningar och tjat.
”Kom ihåg, barn lär sig aldrig av att misslyckas, bara av att lyckas”

5. Våra lämningar och hämtningar från förskola är jättejobbiga med gråt, skrik och protester- vad ska vi göra?

Ja så kan det vara, många barn fixar inte att ta hand om de starka känslor som en separation innebär och jag tänker att det handlar om att barnet måste få lov att vara i sin känsla och att du som förälder bekräftar och tröstar. Man kan prata om hur eftermiddagen ska se ut, att du hämtar efter mellanmålet, kanske berättar du hur din dag ser ut på jobbet etc. ALLA känslor är tillåtna som sorg, frustation, ledsna känslor och även ilska.

De flesta barn vill inte heller bli avbrutna i sin lek eller vad det nu handlar om så när föräldrarna trillar in framåt eftermiddagen på förskolan slår både trötthet, hunger och besvikelse till då man faktiskt vill göra färdigt den lek man har påbörjat. Denna situation kan man ex hantera genom att be förskolepersonalen förbereda barnet en stund innan du som förälder kommer för att hämta. Kanske kan du ha med en frukt eller smörgås då hungriga barn inte är speciellt roliga barn.

6. Mitt barn har jättesvårt för nya situationer, hen vill aldrig testa något nytt. Hur hjälper jag mitt barn med detta?

Som vi svarat i många andra av dessa frågor så är vi så olika, både vuxna och barn. Ibland är vi föräldrar oroliga helt i onödan. Jag tror alla barn vill testa nya saker, vi är födda med ett ”inre driv” att komma vidare, lära oss förstå, hantera vår omgivning etc. En del barn behöver mycket tid, de har en ”lång startsträcka” och de behöver tålmodiga vuxna som kan hjälpa dem att ta det i ”sin takt”. Detta handlar inte i första hand om ålder utan om mognad och personlighet.

Försiktiga barn behöver man hjälpa att göra en plan, men planen behöver vara baserad på barnets förutsättningar och inte din önskan som förälder. När uppgiften som barnet har framför sig blir tydlig och barnet vet vad som gäller och får den vägledning som hen behöver är chansen större att ditt barn vågar ta för sig.

Jag kommer att tänka på en förälder som var helt förtvivlad för att hennes femåriga barn vägrade simskola. När brorsan simmade så satt mamma och lillebror bredvid och tittade. Hon undrade då om hon skulle skippa att betala in nästa termins simskola. Min omedelbara tanke var att tänk om han går i simskolan från bänken? Jag peppade föräldern att ha lite mer tålamod. Det gick vägen, det tog dock nästan två terminer på bänken men sen blev det snabbt både ett och två simmärken. Vad vi vuxna glömmer är att vi ofta är i otakt med våra barn, försök att hitta en gemensam takt då blir dansen bekvämare.

7. Mitt barn äter så dåligt?

Vi föräldrar blir väldigt oroliga när våra barn äter dåligt pga att det är något väldigt primärt att vi ska få i våra barn den näring som de behöver. Ofta är det faktiskt så att barnet får i sig det barnet behöver. Det är få barn som svälter i Sverige även om vi anser att de äter dåligt.

Generella tips kan vara svåra men här kommer några tankeställningar att reflektera över.

  1. Hur ser matsituationen ut? Sitter vi ner tillsammans och äter, springer vi omkring eller har vi andra störande moment som gör att
    barnet fokuserar på annat än maten?
  2. Hur ser portionerna ut? Ibland är det så mycket mat på tallriken att barnet blir mätt bara av att titta på maten. Är det bättre barnet får
    plocka maten själv?
  3. Hur ser maten ut? Barn är mer taktilkänsliga än vuxna och har svårt för när maten är ihopblandad men också känsliga för vissa
    konsistenser.
  4. Ibland kan det hjälpa att barnet är med och gör maten och hjälper till med dukning.
  5. Planera maten i förväg. Ofta blir barn stressade för att vi vuxna är stressade och det kan vara en annan faktor till att matlusten inte
    infinner sig.
  6. Gör en matlista och sätt upp i köket så att barnen vet vad det blir för middag (till mindre barn är bilder ofta en framgång).
    Bon apetit!

8. Mitt barn sitter bara vid datorn hela eftermiddagen, hur får jag hen att röra på sig?

En fråga som oroar många föräldrar. Detta är lättare att göra någonting åt ju yngre barnen är och jag tänker att du som förälder är en otroligt viktig vägledare i detta. Första frågan vi föräldrar bör ställa oss är, vad vill jag att mitt barn ska göra istället för att sitta vid datorn? Nästa fråga blir naturligt, hur kan jag vägleda mitt barn i detta?
Vi bör absolut vara följsamma med våra barn men ibland vet vi vuxna faktiskt bättre och då behöver vi också begränsa våra barns ex datorspelande.

Hur mycket eller lite våra barn sitter framför datorn anses av div studier egentligen inte spela någon större roll utan det handlar mer om vad de gör när de är på datorn. Försök att inte vara för fokuserad på att datorn är en dålig lekplats utan det viktiga är att titta på om det finns en god balans mellan skärmtid – sömn – och rörelse.

Lek gärna tillsammans med ditt barn vid datorn. Vad det gäller de större barnen, bjud in dig själv, fråga om du får vara med.

(En hel del studier pekar på att vi föräldrar bör vara väldigt restriktiva med skärmtid för barn under två år).

9. Mitt barn kan inte sitta stilla och äta mer än ett par minuter, vill aldrig leka färdigt och hoppar från lek till lek hela tiden- ska det vara så?

Barn är olika. En del kan sitta i timmar och bygga med lego, pussla eller rita medan andra barn är mer rastlösa. Små barn har svårt att fokusera långa stunder och en del av dem har än svårare att fokusera.

Att sitta still och äta upp är en uppgift som inte går av sig själv. Som vuxen behöver vi hjälpa, motivera och vägleda barnet genom måltiden. Tro inte att en treåring eller vissa sexåringar har ro att sitta i 20 min runt matbordet, nej bevars. Men vi kan vägleda och öva våra barn att sitta en liten stund till genom att skapa en positiv matsituation genom att motivera, bekräfta och visa positiva känslor. Helt enkelt bestämma sig för att ha en trevlig stund tillsammans om det så bara är tre minuter eller tio.
Vi kan träna med våra barn att fokusera en liten stund till även i leken genom att vara i/besöka barnets värld, att leka på barnets villkor.

10. Vårt barn har få kompisar och har börjar signalera att hen känner sig utanför och annorlunda. Hur kan vi hjälpa?

Vi önskar våra barn det allra bästa och att se sina barn ensamma och uppleva sig utanför gör ont i föräldrahjärtat. Många av våra barn, kanske framför allt de lite större barnen som är på väg in i tonåren tappar lite av sin identitet. Ju äldre barnen är ju mer börjar de också jämföra sig med andra och upptäcker ibland att de inte är som sina kompisar, vi är ju alla olika. En del barn kan tycka att detta är oerhört jobbigt och vi vuxna behöver i dessa situationer lyssna lite mer än att prata.

Det är svårt att ge allmänna råd till denna frågan men här kommer några försök.

  • Lyssna. Prata inte så mycket och försök inte förklara bort känslorna ditt barn har.
  • Bekräfta ditt barns känslor.
  • Berätta om egna upplevelser utan att ta ifrån ditt barn sina egna.
  • Om barnet är ledset låt henne få va det men va som förälder känslomässigt tillgänglig.
  • En del barn väljer att ha få sociala kontakter pga av att de inte orkar ha fler än ett par stycken.
  • ”Identitetskriser” innebär ofta att man tappar sin självkänsla lite grann. Här kan du som förälder vara behjälplig genom att
    positivt bekräfta ditt barn framförallt för vem hen är och för det ditt barn gör.

Känner du som förälder att dessa råd inte hjälper dig så tveka inte att söka professionell hjälp. I Jönköpings Kommun finns det
hjälp genom Råd och service som är en bra första kontakt när du behöver hjälp i föräldraskapet. Du når dem på telefonnummer
036-10 26 55
Vid kontakt förs inga journalanteckningar eller annan registrering.

Kontakt, råd och hjälp

Känner du som förälder att dessa råd inte hjälper dig så tveka inte att söka professionell hjälp. I Jönköpings Kommun finns det hjälp genom Råd och service som är en bra första kontakt när du behöver hjälp i föräldraskapet.

Du når dem på telefonnummer:
036-10 26 55
Vid kontakt förs inga journalanteckningar eller annan registrering.