search
Sök
menu
Meny

Barns umgänge med föräldrar

Barn har behov av nära och goda relationer till båda föräldrarna även om föräldrarna inte lever tillsammans.

Utgångspunkten är att barnet ska ha rätt till umgänge med den förälder som barnet inte bor hos.

Det finns inga lagregler som säger hur och i vilken omfattning umgänge bör förekomma mellan barn och föräldrar. Hänsyn ska tas till barnets ålder och mognad.

Boförälder och umgängesförälder

För små barn är det särskilt viktigt att träffa den andre föräldern enligt principen "lite och ofta" och under kortare perioder. Barnet kan då bevara minnesbilden av umgängesföräldern och separationen från boföräldern blir mindre påfrestande. Man bör tänka på barnets anknytning till umgängesföräldern. Särskilt för små barn är det viktigt att ha en god känslomässig anknytning till umgängesföräldern, så att barnets trygghetskänsla inte blir störd vid umgänget.

Befarar man att barnet kan komma att ta någon form av fysisk eller psykisk skada bör umgänget förhindras. Barnet ska till exempel inte behöva umgås med en förälder i en miljö där det missbrukas alkohol eller narkotika.

Boföräldern har ansvar för att barnets behov av att umgås med umgängesföräldern tillgodoses så långt det är möjligt. I takt med barnets mognad bör man dock ta allt större hänsyn till dess egen inställning i umgängesfrågan.

En viktig faktor är också föräldrarnas förhållande till varandra. Om umgänget skapar alltför stora konflikter mellan föräldrarna kan barnet ta skada. Man måste då väga barnets behov och intresse av umgänge mot dess behov av trygga uppväxtförhållanden.

Umgängesstöd

Barn har rätt till umgänge med den förälder det inte bor tillsammans med. Om ett barn behöver trygghet eller stöd vid umgänge med en förälder kan tingsrätten besluta om umgängesstöd. Är föräldrarna överens kan socialtjänsten också besluta om stöd vid umgänget.

Avtal om umgänge för separerade föräldrar

Föräldrar som är överens kan reglera frågor om umgänge genom avtal som godkänts av socialnämnden. För att godkänna ett avtal krävs att det är för barnets bästa. Avtalet blir efter godkännande juridiskt bindande på samma vis som en dom.

När ett barn har sitt huvudsakliga boende hos ena föräldern, kan de avtala om hur och när barnet ska umgås med den andre.