search
Sök
menu
Meny

Förorenad mark Färgaren Mariebo

I bostadsområdet Mariebo i Jönköping låg det en kemtvätt en gång i tiden och den har förorenat mark i området. Här kan du läsa mer om hur kommunen, Sveriges geologiska undersökning och Länsstyrelsen arbetar för en framtida sanering av miljögifterna i marken.

Rollfördelning i projektet Färgaren

SGU:s (Sveriges geologiska undersökning) roll

  • Huvudman för projektets genomförande sedan 2018. Beställare av undersökningar/utredningar.
  • SGU ska ses som en utförare och expertmyndighet. SGU har inte ansvar enligt miljöbalken för föroreningarna.

Länsstyrelsens roll

  • Bidragsförmedlare och kontakt gentemot Naturvårdsverket
  • Tillhandahåller databasen för potentiellt förorenade områden (ebh-databasen)

Jönköpings kommuns roller

  • Kommunens miljö- och hälsoskyddsnämnd är tillsynsmyndighet över det förorenade området. Huvudman för undersökningar/utredningar fram till 2018.
  • Tekniska kontoret sitter med som en del av den projektgrupp eftersom tekniska kontoret handhar frågor som rör vatten, avlopp, gator men även för att de besitter stor kunskap om förorenade områden och arbetar med fastighetsfrågor.
  • Jönköpings kommun har även kommunjurister och kommunikatörer som arbetar med frågan.
  • Politiker och delar av ledningsgrupp tjänstepersoner för strategiska och övergripande kommunala beslut och inriktningar.

Konsulter/entreprenörer

  • Utför praktiskt arbete som beställs av huvudman

Vad är det för föroreningar som finns i marken under bostäderna?

På platsen fanns en kemtvätt fram till mitten av 1970-­talet. Marken är förorenad av det klorerade lösningsmedlet tetrakloreten som användes som tvättvätska. Eftersom tetrakloreten har hög densitet (är tyngre än vatten) så har ämnena sjunkit ner i jorden och förorenat marken och grundvattnet både i jord och berg. Ångor från föroreningen sprids i jordens porluft och kan på så vis ta sig in i dricksvattenledningar och bostadshus.

När fick kommunen kännedom om föroreningarna i marken?

Arbetet med att kartlägga förorenade områden i Jönköpings län har pågått under lång tid, vilket bland annat hör samman med länets industrihistoria. Fastigheter som är misstänkt eller konstaterat förorenade registreras i Länsstyrelsens databas, EBH-stödet. Länsstyrelsen identifierade kemtvätten på Mariebo i den inventering som genomfördes fram till 2013.

Redan inför 2014 ansökte Jönköpings kommun om statsbidrag för att genomföra en översiktlig miljöteknisk markundersökning av området, men bidrag till detta beviljades inte förrän 2015. Under 2015 genomfördes en översiktlig undersökning, en så kallad MIFO fas 2 som visade att kemtvätten hade orsakat en förorening i mark och grundvatten.

Under 2016 genomförde Sweco en fördjupad undersökning av området (huvudstudie). Huvudstudien av området visar på en komplex föroreningssituation i mark, grundvattnen. I några bostadshus påvisades påverkan i dricksvatten och i inomhusluft.

Miljö- och hälsoskyddskontoret i Jönköpings kommun var huvudman fram till 2018 och såg till att dessa utredningar genomfördes.

Gör kommunen tillräckligt?

Ansökan om bidrag och upphandling av undersökningar har gjorts från kommunens sida och arbetet har skett i den takt som bidrag från Naturvårdsverket beviljats. Sedan 2018 är SGU huvudman för projektet. Huvudmannaskapet innebär ett ansvar för projektets genomförande.

Varför har kommunen frågat SGU om att vara huvudman?

Enligt SGU:s myndighetsinstruktion kan SGU på begäran av en kommun vara huvudman för ett saneringsprojekt i kommunens ställe. Detta kan ske när utredningar eller åtgärder helt eller delvis sker med statsbidrag, dvs. för det fall när det saknas en ansvarig verksamhetsutövare. Arbetet sker i samverkan med Länsstyrelsen, Naturvårdsverket och den aktuella kommunen. Detta är en utvidgning av det uppdrag SGU har kring att åtgärda förorenade områden där den statliga organisation som har orsakat föroreningen inte längre finns kvar.

Finansiering sker med pengar från Naturvårdsverket som distribueras via Länsstyrelsen. SGU är huvudman och driver därmed projektet. Huvudmannaskapet innebär ett ansvar för projektets genomförande och därmed också ett ansvar för undersökningar och utredningar av föroreningarna och möjligheten att genomföra en framgångsrik efterbehandlingsåtgärd. Föroreningssituationen är komplex både att undersöka och åtgärda, därför tar arbetet lång tid och kräver särskild expertis. SGU som myndighet har stor erfarenhet av att arbeta med projekt som har den här typen av föroreningsproblematik.

Den specifika föroreningen i fråga är både svår att undersöka och att åtgärda. Om föroreningen har spridit sig i grundvattnet kan den få stor spridning både till yta och djup, även om halterna kanske inte blir höga. För att en sanering ska bli effektiv krävs att man vet exakt hur föroreningen har fördelat sig i jorden och hur den sprider sig därifrån. Om man inte lägger så stor vikt vid att förstå detta finns det en stor risk att man missar ett område som kan vara förorenat. Den här föroreningen skulle då kunna ta sig in i det sanerade området (återkontaminering) och då har man inte lyckats med saneringen. Det är därför otroligt viktigt att undersöka området med hög detaljeringsgrad för att man ska kunna sanera rätt delar och så att man också ska kunna följa upp att saneringen fungerar.

Visste kommunen att föroreningarna fanns i marken när bostäderna byggdes?

Kommunen har inte varit ägare av marken och merparten av omkringliggande bostäderna byggdes när kemtvätten fortfarande var aktiv på 50-­talet. Själva kemtvättsfastigheten bebyggdes med nya villor i början av 1980-­talet och i början av 1990-­talet. Vid tiden för detaljplaneläggningen fanns ännu inte allmän kunskap om vilka följder den här typen av förorening kunde orsaka. Föroreningssituationen var inte känd vid detaljplaneprocessen. Antagandet av detaljplan skedde 1982.

Vem har ansvaret för vad som händer nu?

Det är viktigt att skilja på ansvaret för föroreningen enligt miljöbalkens 10 kap och ansvaret för att genomföra efterbehandlingsprojektet inom de ekonomiska ramar och tider som finns.

Området är förenat av en verksamhet (ej statlig) som inte längre finns kvar. I den ansvarsutredning som tillsynsmyndigheten har utfört visas att ingen verksamhetsutövare eller fastighetsägare kan anses ansvarig enligt miljöbalkens 10 kap om ansvar.

SGU har efter förfrågan från Jönköpings kommun tagit på sig huvudmannaskapet. För att SGU ska ha möjlighet att ta på sig huvudmannaskap krävs att det finns finansiering för projektet. Som huvudman har SGU ansvar för att driva och genomföra projektet. Detta arbete sker i samverkan med kommunen och Länsstyrelsen i en särskild projektgrupp. Kommunens roll är till exempel att vara delaktig i lokala informationsinsatser, medverka i projektgrupper och frågor som rör markanvändning och planfrågor. Länsstyrelsens roll är att ansöka om och förmedla bidrag samt vara en länk mellan projektet och Naturvårdsverket.

SGU har sedan de tog på sig huvudmannaskapet genomfört fortsatta undersökningar för att förbättra de delar i huvudstudien som kallas åtgärdsutredning och riskvärdering. Även fördjupade utredningar med avseende på inomhusluft och dricksvatten har utförts för att kunna genomföra tekniska skyddsåtgärder. Utredningarna har lett fram till att man tydligt har kunnat avgränsa föroreningen till ett källområde och kunnat konstatera att fastigheter utanför detta inte är förorenade, undantaget en spridning med berggrundvatten. Arbetet har lett fram till en ny bidragsansökan för åtgärdsförberedande undersökningar. Ansökan skickades in till naturvårdsverket i augusti 2020. Besked från Naturvårdsverket väntas under hösten 2020.

De åtgärdsförberedande undersökningarna syftar till att kunna bestämma i detalj hur man ska sanera området. Dessa undersökningar planeras vara färdiga i slutet av 2022.

Kan de boende förvänta sig några akuta åtgärder från kommunens sida?

Kommunen ansökte om bidragsmedel för akuta skyddsåtgärder för dricksvatten och inomhusluft under 2018. Kommunen fick avslag på ansökan då åtgärderna som föreslogs var av permanent karaktär. Naturvårdsverket kan inte bevilja åtgärdsbidrag för projekt som fortfarande befinner sig i utredningsfas, utan åtgärderna måste i så fall vara utformade så att de kan anses vara tillfälliga lösningar för att åtgärda akuta problem. Kommunen frågade då SGU om myndigheten ville gå in som huvudman även för skyddsåtgärderna vilket SGU accepterade (SGU var då redan huvudman för fortsatta utredningar). Efter SGU:s antagande av huvudmannaskap har SGU ansökt om bidragsmedel för tillfälliga tekniska skyddsåtgärder med avseende på dricksvatten och inomhusluft. Detta har beviljats och genomförts under 2019–2020. Åtgärderna för inomhusluft har i viss mån försvårats på grund av rådande pandemi (covid 19).

Kommunen har erbjudit några fastighetsägare fri spolning av dricksvatten till en årsbaserad schablonkostnad. Detta på grund av att det i mätningarna finns en viss påverkan av förorening från den gamla kemtvätten i dricksvattnet. De fastigheter som under 2019 fått nya dricksvattenledningar och som nu betalar för sin förbrukning är Obygden 10 och 11. Obygden 18 har fått ny dricksvattenledning, men har fortfarande fri spolning mot en schablonkostnad. Resterande fastigheter i källområdet (Obygden 13, 14, 15 och 16) som inte har behövt nya dricksvattenledningar har för närvarande fri spolning mot en schablonkostnad som en extra säkerhetsåtgärd.

Kommunen har via räddningstjänsten och POSOM ställt upp med krisstödssamtal med boende i området under 2020.

Har inte kommunen ett ansvar att se till kommuninvånarnas hälsa?

Kommunen har naturligtvis ett ansvar att se till våra invånares bästa. Kommunen för därför hela tiden en dialog med SGU och de boende och följer det här ärendet noggrant. Projektet har högsta prioritet hos kommunen. Jönköpings kommun har tillsatt en intern projektgrupp där både tjänstepersoner från flera förvaltningar och politiker på högsta nivå följer ärendet och träffas regelbundet.

Kan kommunen få projektet att gå snabbare?

SGU är, på kommunens begäran, huvudman för projektet gällande undersökning, utredning och intentionen är att SGU ska vara det även för den framtida efterbehandlingen. Projekt är högprioriterat bland alla inblandade aktörer (Naturvårdsverket, Länsstyrelsen, SGU, Jönköpings kommun) och arbetet sker så skyndsamt som är möjligt. Även om kommunen skulle vara huvudman i projektet skulle detta inte påverka den takt som arbetet sker i. Kommunen gör allt för att försöka bistå och stötta huvudmannen (SGU) i arbetet. Arbetet är beroende av att bidrag beviljas av Naturvårdsverket.

Likställighetsprincipen

Vid ett möte mellan kommunens projektgrupp och de boende den 27 augusti 2019 framförde villaägarna i kvarteret Obygden att de ansåg att den kommunala likställighetsprincipen inte utgjorde något hinder mot de insatser från kommunen som de efterfrågat. De lämnade in ett examensarbete från 2016 om likställighetsprincipen. Vidare lämnade de boende in handlingar om den nya detaljplanen för Obygden 1 som antogs 2004 av kommunen. De boende anser att markens lämplighet borde ha prövats innan planen antogs.

Likställighetsprincipen i 2 kap 3 § kommunallagen gäller bara i förhållande till kommunens egna invånare, just i egenskap av kommuninvånare, och inte när kommunen köper eller försäljer fastigheter, även om de personer som agerar i förhållande till kommunen råkar vara kommunmedlemmar. Förmodligen är det detta som de boendes invändningar avser, även om de inte har preciserat invändningarna. Till bemötande av detta kan kommunen, som ju varken varit verksamhetsutövare eller fastighetsägare i det aktuella området, åberopa att kommunen inte har någon skyldighet att förvärva eller lösa in någon fastighet på Obygden.

För att kommunen ska kunna förvärva någon fastighet måste det finnas ett stöd i den allmänna kompetensregeln i 2 kap 1 § kommunallagen. Det krävs att det finns ett kommunalt behov eller intresse av att förvärva fastigheten. Om det finns ett sådant kommunalt behov eller intresse kan förvärv ske efter att sanering ägt rum. Det bör då göras en värdering av fastigheten, så att ersättningen inte överstiger marknadsvärdet.

Om kommunen skulle förvärva någon av fastigheterna på Obygden, som en hjälpåtgärd utan att man kan peka på något behov av fastigheten, skulle möjligtvis någon annan fastighetsägare som bor på förorenad mark i kommunen med hänvisning till likställighetsprincipen kunna ställa krav på att kommunen ska hjälpa till på motsvarande sätt.

Detaljplan Obygden 1

Vid tidpunkten då stadsbyggnadsnämnden antog planen, den 18 mars 2004, hade stadsbyggnadsnämnden ingen kunskap om det förorenade området och om föroreningens skadliga inverkan på människors hälsa. Stadsbyggnadskontoret har följt gällande lagstiftning samt de riktlinjer och råd som gällt inför antagande av ny detaljplan.

Länsstyrelsen har uppgett att Obygden på Mariebo efter MIFO fas 1 (år 2013) fick riskklass 1. Riskklassningen gjordes efter en historisk inventering.

Hur oroliga ska de boende vara för dessa föroreningar?

Enheten Arbets­ och miljömedicin (AMM) i Linköping har varit inkopplat för sin medicinska expertis vad gäller föroreningar och hälsa. AMM har deltagit vid möten med de boende, dels vid informationsmöten 2017 och 2019, och dels vid privat möte med boende 2019. AMM har konstaterat att föroreningarna utgör en låg risk för människorna som bor i området. Alla inblandade myndigheter är medvetna om att bara förekomsten av dessa kemikalier bidrar till psykisk påfrestning och stor oro, även om de uppmätta halterna i inomhusmiljö inte utgör en risk.

Det saknas idag en praxis för hur myndigheter ska bedöma sekundära konsekvenser såsom psykisk ohälsa med anledning av en föroreningssituation.

Vissa boende menar att många i området drabbats av cancer av föroreningarna?

Om det finns ett samband mellan cancerdiagnoser och föroreningarna har kommunen ingen kompetens att bedöma, men enligt läkarexpertis från Arbets­ och miljömedicin i Linköping är det omöjligt att genomföra en sådan hälsostudie av flera skäl. AMM menar att föroreningarna som finns i inomhusluften och i dricksvattnet i de berörda fastigheterna är så pass låga att de inte utgör någon risk för människor. Däremot är det viktigt för både människors hälsa och miljön på sikt att området saneras.

Kan det bli fråga om att lösa in husen på Mariebo?

Inlösen av hus kan bli aktuellt i en framtida sanering. Om och hur detta ska kunna ske är en fråga som diskuteras av jurister och fastighetsexperter från SGU, länsstyrelsen och kommunen.

På grund av ansvarsregler i Miljöbalkens 10 kap kopplat till bidragsförordningen kan det uppkomma svårigheter att bevilja bidrag om marken förvärvas. Om förvärv av marken sker skulle ett fastighetsägaransvar kunna aktualiseras. Detta skulle kunna innebära svårigheter för att projektet ska beviljas bidrag.