Gummans intaga
En gång i tiden bodde här en ensam och fattig kvinna i en liten stuga på mark som hon slagit sig ner på utan att ha formell rätt till den, det som i samtida källor kallades en intaga
En gång i tiden bodde här en ensam och fattig kvinna i en liten stuga på mark som hon slagit sig ner på utan att ha formell rätt till den, det som i samtida källor kallades en intaga. Under sina yngre år planterade hon tre ekar på platsen – ett till synes blygsamt arbete som senare skulle få stor betydelse.
År 1828 kom hovjägmästaren Israel Adolf Ström på besök. Han mötte då kvinnan, som med tiden blivit känd som ”gumman”. Hon berättade att ekarna nu var omkring 40 år gamla och enligt lantmätaren Jonas Allvin ska två av dem ha varit ”ganska vackra”. Den tredje hade skadats av åverkan och beskrevs som en ”krympeling”.
Ström blev djupt imponerad av ekarna. Trots sin ålder motsvarade de i storlek vad som annars krävde omkring 80 år på fastlandet. Det skadade trädet avverkades och stocken skickades till huvudstaden för analys. Undersökningen visade trädets förträfflighet, och Visingsöeken utsågs av skeppsbyggare och snickare till den starkaste och bästa i hela riket.
När Ström år 1831 blev styresman för den nybildade explantationsstyrelsen föreslog han Visingsö som lämplig plats för ett större planteringsprojekt. En kvinnas initiativ och flit blev därmed inspirationskällan till den ekskog som vi ännu i dag kan njuta av.
Gumman fick bo kvar i stugan och leva vidare på platsen under sin livstid. De tre ursprungliga ”skapelseträden” finns dock inte kvar. De avverkades år 1900, då de ansågs ha hindrat uppväxten av den närliggande barrskogen.
Förvaltare: Statens fastighetsverk
Senast granskad/publicerad:
