Gravfält på Visingsö

Höga träd i dunge.

På Visingsö finns ett stort antal förhistoriska gravar, vilket visar att ön varit bebodd och haft betydelse under mycket lång tid.

På Visingsö finns ett stort antal förhistoriska gravar, vilket visar att ön varit bebodd och haft betydelse under mycket lång tid. Gravarna är främst samlade i tre större gravfält – det norra, mellersta och södra – som följer en höjdrygg genom ön. Här finns flera olika gravtyper, såsom högar, stensättningar, domarringar och skeppssättningar. Tillsammans speglar de hur begravningssederna förändrats över tid.

Det norra gravfältet är det minsta och innehåller gravar från vendeltid, cirka 550–800 e.Kr. Det mellersta gravfältet har använts under omkring 1 500 år, från förromersk järnålder (cirka 500 f.Kr.) till vikingatid (cirka 1050 e.Kr.). Det visar på en lång kontinuitet i bosättningen på Visingsö. Det södra gravfältet domineras av gravhögar från äldre järnålder, men fynd visar också att platsen använts redan under bronsåldern.

Tillsammans ger gravfälten en unik inblick i hur människor på Visingsö levde, begravde sina döda och hur samhället förändrades från bronsålder till vikingatid. Det är platser där tusentals år av historia fortfarande är synliga i landskapet.

Förvaltare: Länsstyrelsen

Senast granskad/publicerad: