Lotta Olsson styr säkert och visar vägen

Trafikingenjör Lotta Olsson drivs av att göra Jönköping till en bättre cykelkommun. Cykeln är både hennes fokus och fordon i arbetslivet. Men efter jobbet sadlar hon gärna om och beger sig till stallet.

Luften är krispig och kall. Munksjön har samma mjölkvita färg som himlen. Lotta Olsson kommer cyklande, bromsar in farten, kliver av och hänger av sig hjälmen. Det märks att hon trivs på två hjul – och faktum är att större delen av hennes arbetsvardag har cykelfokus.
– Som trafikingenjör jobbar jag brett med cykelfrågor, i planeringsskede men även i utförande. Jag är stöd till projektledare och många hör av sig och vill ha min hjälp i olika sammanhang. Det blir mycket möten. Ibland är jag även ute och testcyklar olika vägar och givetvis försöker jag ta cykeln till möten jag ska på. Men allt handlar inte om cyklar. Jag jobbar brett med trafikfrågor och allt som ingår i det området, bland annat en hel del jämställdhets- och hållbarhetsfrågor.

Lotta har jobbat i Jönköpings kommun sedan 2011 men trafikfrågor har funnits på hennes agenda sedan långt tidigare. Som anställd på Trafikverket – eller egentligen, redan som litet barn.
–Jag var med i barnens trafikklubb när jag var liten och tyckte redan då att det var spännande med trafiken.

Hur har synen på cyklande förändrats genom åren?

– Den har förändrats väldigt mycket. Förr var cykeln mer av ett andraalternativ till bilen, idag är det ett självklart färdmedel. Och det är givet att cykelfrågor och cykelvägar ingår som en del i planeringen av en stad. Just nu är de vanligaste frågorna om vi ska bygga nya cykelvägar eller bredda befintliga. En annan faktor som är väldigt viktig nuförtiden är att tänka utanför centrum, att det behövs cykelvägar i alla delar av en kommun.

Vad är det allra bästa med ditt jobb?

– Att få påverka folks vardag är det allra bästa. Man är nästan inne i deras vardagsrum. Det är samtidigt lite läskigt att jobba med en fråga som alla har mycket åsikter om men det är också därför det är ett så meningsfullt uppdrag. Det är mångfacetterat och brett.

Intervjutiden är slut, Lotta behöver cykla vidare. Men innan hon far vidare avslöjar hon att det oväntat nog inte är stålhästar utan helt andra hästar som väcker de allra starkaste känslorna.
– Jag har alltid varit en hästtjej och nu har jag köpt en ridhäst för första gången vid 52 år. Det är min stora passion i livet och det jag ägnar största delen av min fritid åt, säger hon med ett både brett och befriande leende.