Inventeringar av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse samt bebyggelsehistoria mellan 1950 och 2000.

Byggande styrs av plan- och bygglagen och tillhörande förordningar. Lagen är ett instrument för sammanvägning av allmänna och enskilda intressen.

Alla byggnader omfattas av plan- och bygglagens bestämmelser, vilka säger att ändringar av en byggnad ska utföras varsamt och att särskilt kulturhistoriskt värdefulla byggnader inte får förvanskas.

Riksantikvarieämbetet har enligt Kulturmiljölagen överinseende över kulturminnesvården i landet. Detta överinseende innebär bland annat utveckling av samarbetet mellan olika aktörer inom området och analys av de konsekvenser förändringar i samhället medför i kulturmiljön. Länsstyrelsen kontrollerar att Kulturmiljölagen följs.

Enligt plan- och bygglagen är det förbjudet att förvanska särskilt kulturhistoriskt värdefull bebyggelse. För all bebyggelse gäller även varsamhetskravet som innebär att bebyggelsens ”särart” och ”karaktärsdrag” ska tillvaratas vid ändring eller underhåll.

Plan- och bygglagen gäller alltid, både exteriört och interiört, även om åtgärderna inte kräver bygglov. Fastighetsägaren eller byggherren är ansvarig för att lagen följs. Ändring och flyttning av byggnader ska utföras varsamt så att man tar hänsyn till byggnadens karaktärsdrag och tar till vara byggnadens tekniska, historiska, kulturhistoriska, miljömässiga och konstnärliga värden.

Stadsbyggnadskontoret har utfört bebyggelseinventeringar samt sammanställt bebyggelsehistoria för åren 1950-2000. Det finns även ett kulturminnesvårdsprogram som beskriver kulturhistoriskt värdefulla miljöer och objekt. Läs mer om detta i länkarna nedan.